Döden döden. Ännu en svensk har dött i Afghanistan och två skadats svårt. Media basunerar ut detta som vore det tredje världskriget som brutit ut. Väljer man att resa till en krigshärd - och dessutom som del i ett stridande förband - finns den uppenbara risken att man kan komma att mista livet. Medias fokusering behandlar inte analytiskt grundfrågan - vad Sverige har i Afghanistan att göra.
Sverige har inte längre ett inhemskt försvar. Från att en gång haft ett av världens starkaste flygvapen har vi nu i praktiken inget. Inte heller har vi i praktiken några stationerade förband kvar. Den allmänna värnplikten hör till det förgångna. Istället för att reversera denna oacceptabla utveckling väljer svenska staten att skicka svenska soldater till Afghanistan för att bana väg för - som man säger - demokrati i landet med hjälp av yrkesmördare. Detta är omöjligen regeringen och de politiska partiernas egentliga vilja utan givetvis USA:s. Det finns fog att anta att den svenska statsmakten fått "ett erbjudande man inte kan neka till" och därför känt sig tvingade att sända svenska soldater i strid.
I boken Liftarens guide till galaxen finns i ett avsnitt med ordalydelsen "presidentens uppgift är inte att utöva makt utan är att dra uppmärksamheten från dem som har den verkliga makten". Byt ordet "presidentens" mot "den svenska regeringens".
2010-05-30
Kungahuset och den patetiska pantomimen
Så var det dags för ny offentlig pajasföreställning. Lysningen mellan kronprincessan Victoria och folkets son, Daniel Westling. Vi kan inhämta att lysningsföreställningen äger rum i kungahusets paradvåning för speciellt utvalda gäster. Vilka är dessa gäster?
Utspädningen av det royalistiska blodet tar ännu ett steg. I förlängningen betyder det att den kungliga inaveln kommer att minska i omfattning, men det betyder också att de ingifta kommer att avancera på socialbidragsskalan. Apanaget är ett socialbidrag och kungahuset presterar inte i paritet med den totala apanagesumman.
Kungahuset har överlevt sin roll. Det är ett pajasskådespeleri som måste få ett slut. Människor som föds in i en livsparodi och hyllas i yrsel av royalister har ingen plats i en demokrati.
Det heter att kungahuset bidrar till att säkra den svenska exportekonomin, men det har aldrig presenterats några siffror på om deras framträdanden har någon reell betydelse för internationella affärsuppgörelser. Skulle så vara fallet finns här ett gyllene tillfälle att förespråka en privatisering av kungahuset. Genom att konkurensutsätta kungahuset kan karismatiska skådespelare kontrakteras i en kommersiell verksamhet som till det yttre kan gestalta sig exakt som det inavlade kungahuset gör idag.
Det finns en komparativ fördel med ett privatiserat kungahus. Det måste vara ekonomiskt livskraftigt - inget apanage - och det finns också en möjlighet att häva ett kontrakt i förtid om någon aktör i kungateatern befinns misshaglig eller på annat sätt hamnar i bad standing hos uppdragsgivaren.
Så lysningen. Det finns en komik i de bilder som under dagen publicerats i de svenska dagstidningarna. I bildspelet i SvD ses en sur och närmast uppgiven konung. Han flankeras av den blivande prinsen vars leende exakt påminner om det som kan fås genom att silvertejp klistras i öronhöjd ner till kanterna av mungiporna. Kronprinsessan har på samma bild en grimas som riktad mot kungen är intressant. Vad menar hon med den? Kanske vill hon med denna spontana min uttrycka insikten att kungahuset består av en samling charlataner och att hon är en av dem.
Utspädningen av det royalistiska blodet tar ännu ett steg. I förlängningen betyder det att den kungliga inaveln kommer att minska i omfattning, men det betyder också att de ingifta kommer att avancera på socialbidragsskalan. Apanaget är ett socialbidrag och kungahuset presterar inte i paritet med den totala apanagesumman.
Kungahuset har överlevt sin roll. Det är ett pajasskådespeleri som måste få ett slut. Människor som föds in i en livsparodi och hyllas i yrsel av royalister har ingen plats i en demokrati.
Det heter att kungahuset bidrar till att säkra den svenska exportekonomin, men det har aldrig presenterats några siffror på om deras framträdanden har någon reell betydelse för internationella affärsuppgörelser. Skulle så vara fallet finns här ett gyllene tillfälle att förespråka en privatisering av kungahuset. Genom att konkurensutsätta kungahuset kan karismatiska skådespelare kontrakteras i en kommersiell verksamhet som till det yttre kan gestalta sig exakt som det inavlade kungahuset gör idag.
Det finns en komparativ fördel med ett privatiserat kungahus. Det måste vara ekonomiskt livskraftigt - inget apanage - och det finns också en möjlighet att häva ett kontrakt i förtid om någon aktör i kungateatern befinns misshaglig eller på annat sätt hamnar i bad standing hos uppdragsgivaren.
Så lysningen. Det finns en komik i de bilder som under dagen publicerats i de svenska dagstidningarna. I bildspelet i SvD ses en sur och närmast uppgiven konung. Han flankeras av den blivande prinsen vars leende exakt påminner om det som kan fås genom att silvertejp klistras i öronhöjd ner till kanterna av mungiporna. Kronprinsessan har på samma bild en grimas som riktad mot kungen är intressant. Vad menar hon med den? Kanske vill hon med denna spontana min uttrycka insikten att kungahuset består av en samling charlataner och att hon är en av dem.
2009-06-30
Jackson, ett lik redan i sin egen livstid
Tveklöst är Michael Jackson en av modern pops stora portalgestalter. Albumet Thriller har sålts i närmare hundra miljoner exemplar vilket är enastående. Andra av hans album har inte sålt lika mycket men ändock i avsevärda upplagor. När det gäller Thriller så var det i praktiken Quincy Jones och Rod Temperton som var arkitekterna bakom musiken. Jackson blev redan då en slags marionett som senare kom att styras mer och mer och den kommersiella industrins intressen.
Att Jackson drabbades av någon form av vansinne har med all önskvärd tydlighet framkommit under åren. Det fanns påtagliga likheter i beteendet mellan honom och magnaten Howard Hughes. Bacillskräck, irrationellt beteende, fobier, bizarra utspel och suspekta samrören med tvivelaktiga religiösa falanger. I Howard Hughes fall var det mormonkyrkan och i Jacksons fall Nation of islam.
Jag är inte riktigt på det klara med vad det var i Jacksons androgyna gestalt som trots sin groteska framtoning var så lockande för så många. Frågorna hopar sig. Var hans hjärna på ett barns nivå? Var han pedofil med drag av homosexualitet eller tvärtom? Det är oklart och vi kan bara spekulera.
När det gäller degenereringen av hans person under åren så ledde det till att han de sista åren i praktiken redan var ett lik. Söndermedicinerad, förstörd av plastikkirurgi och med sannolikt en rad bekymmersamma fysiska defekter som eventuellt omnämnts i obduktionsprotokollen.
Hans öde är i grunden mycket tragiskt. Han drillades som liten hårt av sin pappa som drev på för att förverkliga sina egna drömmar, att få en känd son i vilkens glans han själv kunde sola. Enligt uppgifter som figurerat i media under åren var pappa Jackson en ond man som slog sina barn, speciellt med inriktning på sonen Michael. Allt för den goda saken. När vi ser pappan i pressen i dagarna ser man att den är en ond människa. The look of pure evil. Om det nu som påstås finns ett testamente där fadern inte nämns är det i sken av barndomen helt förklarligt.
Michael Jackson är bortgången och på det kan media profitera och vältra sig i tragedin. När nulägets bränsle är utbränt så kommer man att kunna skriva om att Jacksons död var en fejk och att han setts i Brasilien, Mongoliet och i Sydafrika. Vi kommer också att kunna läsa spaltmil om arvstvister, interfamiljära stridigheter och hittills dolda oegentligheter som tidigare effektivt tystats ner av den egna propagandamaskinen.
Jackson blev ett vandrande zoombie-lik under sin livstid. Nu har det kroppsliga liket efter den kliniska döden fått nytt liv och lever vidare i media som intäktsgenerator, trots att han dog - vilket är obegripligt - utfattig.
Att Jackson drabbades av någon form av vansinne har med all önskvärd tydlighet framkommit under åren. Det fanns påtagliga likheter i beteendet mellan honom och magnaten Howard Hughes. Bacillskräck, irrationellt beteende, fobier, bizarra utspel och suspekta samrören med tvivelaktiga religiösa falanger. I Howard Hughes fall var det mormonkyrkan och i Jacksons fall Nation of islam.
Jag är inte riktigt på det klara med vad det var i Jacksons androgyna gestalt som trots sin groteska framtoning var så lockande för så många. Frågorna hopar sig. Var hans hjärna på ett barns nivå? Var han pedofil med drag av homosexualitet eller tvärtom? Det är oklart och vi kan bara spekulera.
När det gäller degenereringen av hans person under åren så ledde det till att han de sista åren i praktiken redan var ett lik. Söndermedicinerad, förstörd av plastikkirurgi och med sannolikt en rad bekymmersamma fysiska defekter som eventuellt omnämnts i obduktionsprotokollen.
Hans öde är i grunden mycket tragiskt. Han drillades som liten hårt av sin pappa som drev på för att förverkliga sina egna drömmar, att få en känd son i vilkens glans han själv kunde sola. Enligt uppgifter som figurerat i media under åren var pappa Jackson en ond man som slog sina barn, speciellt med inriktning på sonen Michael. Allt för den goda saken. När vi ser pappan i pressen i dagarna ser man att den är en ond människa. The look of pure evil. Om det nu som påstås finns ett testamente där fadern inte nämns är det i sken av barndomen helt förklarligt.
Michael Jackson är bortgången och på det kan media profitera och vältra sig i tragedin. När nulägets bränsle är utbränt så kommer man att kunna skriva om att Jacksons död var en fejk och att han setts i Brasilien, Mongoliet och i Sydafrika. Vi kommer också att kunna läsa spaltmil om arvstvister, interfamiljära stridigheter och hittills dolda oegentligheter som tidigare effektivt tystats ner av den egna propagandamaskinen.
Jackson blev ett vandrande zoombie-lik under sin livstid. Nu har det kroppsliga liket efter den kliniska döden fått nytt liv och lever vidare i media som intäktsgenerator, trots att han dog - vilket är obegripligt - utfattig.
Ministerium für Staatssicherheit
Du gamla du fria, du fjällhöga nord... Texten känns som en slag i ansiktet och som lyriken vore speciellt framtagen av ett statskontrollerat propagandaministerium. Vi har ingen frihet kvar.
Det senaste övergreppet mot medborgarna är en utökning av FRA-lagen som ger SÄPO rätt att spana i kabelburen trafik. Det är mycket oklart vad målet med denna spaning är, men rätten kan i förlängningen medföra mycket obehagliga konsekvenser.
Innan nittiotalet var det ingen som kunde tro att vi en dag skulle ha passerat det som beskrivs i Orwells bok "1984". Det pyramidalt beklämmande - för att uttrycka sig i mycket milda termer - är att statsmakten fortsätter att ge sina egna övervakningsorgan mer och mer utökad rätt att kartlägga och förfölja - för det handlar om förföljelse - medborgarna.
Vi är snart i en totalitär kommunistliknande diktatur. Staten har givit sig rätten till full insyn i människors liv. Idag kan det verka osannolikt - kom då ihåg att det som redan skett tidigare var osannolikt - men steget till kartläggning och registrering av medborgarnas politiska åsikter är inte långt. Inte alls. Åsiktsregistrering har ju skett tidigare, då i illegal form, men nu ges möjlighet att legitimt registrera. Med enkla argument kan statsmakten drapera sig bakom utsagor om "skydd mot terrorism", "förhindrande av skadande av staten" och motsvarande. Naturligtvis kommer statsmakten att anse sig ha full rätt att dela och sälja information till främmande makt och varför inte - i privatiseringens namn - även med utvalda företag.
Vi har inte så mycket kvar att lära av de väl utvecklade tjänster och mekanismer man hade i Sovjetunionen, Östtyskland, Albanien och Nordkorea (då i presens) för att nämna några.
Så, vad kan vi göra? Ärligt talat vet jag faktiskt inte. Vi har passerat en gräns där förloppet känns irreversibelt. Det enda konkreta instrumentet jag kan se är uppror eller revolution.
Demokratin som vi känt den är död.
Det senaste övergreppet mot medborgarna är en utökning av FRA-lagen som ger SÄPO rätt att spana i kabelburen trafik. Det är mycket oklart vad målet med denna spaning är, men rätten kan i förlängningen medföra mycket obehagliga konsekvenser.
Innan nittiotalet var det ingen som kunde tro att vi en dag skulle ha passerat det som beskrivs i Orwells bok "1984". Det pyramidalt beklämmande - för att uttrycka sig i mycket milda termer - är att statsmakten fortsätter att ge sina egna övervakningsorgan mer och mer utökad rätt att kartlägga och förfölja - för det handlar om förföljelse - medborgarna.
Vi är snart i en totalitär kommunistliknande diktatur. Staten har givit sig rätten till full insyn i människors liv. Idag kan det verka osannolikt - kom då ihåg att det som redan skett tidigare var osannolikt - men steget till kartläggning och registrering av medborgarnas politiska åsikter är inte långt. Inte alls. Åsiktsregistrering har ju skett tidigare, då i illegal form, men nu ges möjlighet att legitimt registrera. Med enkla argument kan statsmakten drapera sig bakom utsagor om "skydd mot terrorism", "förhindrande av skadande av staten" och motsvarande. Naturligtvis kommer statsmakten att anse sig ha full rätt att dela och sälja information till främmande makt och varför inte - i privatiseringens namn - även med utvalda företag.
Vi har inte så mycket kvar att lära av de väl utvecklade tjänster och mekanismer man hade i Sovjetunionen, Östtyskland, Albanien och Nordkorea (då i presens) för att nämna några.
Så, vad kan vi göra? Ärligt talat vet jag faktiskt inte. Vi har passerat en gräns där förloppet känns irreversibelt. Det enda konkreta instrumentet jag kan se är uppror eller revolution.
Demokratin som vi känt den är död.
2009-06-25
Förruttnelsen i den svenska rättsstaten
Jag har nu fullständigt tappat tålamodet över statens vidriga övergrepp på medborgarna. I den så kallade (jag anser att det var en fars) rättegången mot Pirate bay-männen mörkade domaren med sitt samröre med företrädare för mediaindustrin. En nämndeman som var med i Svenska tonsättares förbund blev däremot ombedd av sagda domare att inte delta i rättegången under förespeglingen att en jävsituation kunde uppstå.
Nu har hovrätten - vilket ytterligare befäster förruttnelsen - kommit fram till den skrämmande slutsatsen att domare Tomas Norström inte var jävig trots sitt frotterande med målsägarsidan. Det finns nu all anledning att fråga sig vad rättsväsendet tolkar som jäv. Det finns ingen anledning att inte tro att man inom rätssväsendet deltar i med mediaindustrin gemensamma Rotary-möten, "intresseföreningar" eller rent av ordnar. Vi har nu tydliga tecken på ett skuggväsende. En rättsstat som inte bara är urholkad utan mer ter sig som ett absolut vakuum. Ett icketillstånd.
Vomering kan vara en naturlig reaktion på hovrättens uttalande och om inte det så åtminstone en gastkramande obehagskänsla. En iskall ilning i magen. Så, jag tillåter mig att kräkas på Tomas Norström och hans gelikar. I fonden gnuggar mediaindustrins advokater sina händer och gör tummen upp i kulissen till domarnas belåtenhet. De har varit "duktiga" och lydiga.
Så, vad händer härnäst när målet tas upp i hovrätten? Varför skulle vi tro att ett domslut inte baseras på rättsväsendets enskilda jusristers egna intressen?
Nu har hovrätten - vilket ytterligare befäster förruttnelsen - kommit fram till den skrämmande slutsatsen att domare Tomas Norström inte var jävig trots sitt frotterande med målsägarsidan. Det finns nu all anledning att fråga sig vad rättsväsendet tolkar som jäv. Det finns ingen anledning att inte tro att man inom rätssväsendet deltar i med mediaindustrin gemensamma Rotary-möten, "intresseföreningar" eller rent av ordnar. Vi har nu tydliga tecken på ett skuggväsende. En rättsstat som inte bara är urholkad utan mer ter sig som ett absolut vakuum. Ett icketillstånd.
Vomering kan vara en naturlig reaktion på hovrättens uttalande och om inte det så åtminstone en gastkramande obehagskänsla. En iskall ilning i magen. Så, jag tillåter mig att kräkas på Tomas Norström och hans gelikar. I fonden gnuggar mediaindustrins advokater sina händer och gör tummen upp i kulissen till domarnas belåtenhet. De har varit "duktiga" och lydiga.
Så, vad händer härnäst när målet tas upp i hovrätten? Varför skulle vi tro att ett domslut inte baseras på rättsväsendets enskilda jusristers egna intressen?
2008-08-04
Tolgfors är dumkraften personifierad
Regeringen ger inte upp. Man vidmakthåller sin inställning till FRA-lagen och tror sig vara helt imuna mot kritik. Vad jag kan komma ihåg har vi inte sett en regering tidigare som så totalt har låst sig. Nu handlar det antingen om prestigeskäl eller för att behålla den dolda agendan. För det måste finnas en sådan agenda. Argumentet att kritiker "har missförstått" eller "inte förstår" FRA-lagen är beklämmande för att använda ett understatement.
När nu Tolgfors - jag har mycket svårt att låta bli att skriva "Torrboll" och "Tomhylsa" men ska försöka bärga mig - tillbakavisar kritiken från de 14 kommunalpolitikerna slår han inte bara svenska folket i ansiktet ännu en gång utan även sina egna. Han inser inte att fundamentet till hans ämbete ligger i att ha förtroende hos sina egna.
Tolgfors fortsätter att som en irrande höna yra om att terrorister ska fångas med hjälp av FRA-lagen. Som jag sagt tidigare krävs det ett mycket begränsat intellekt (hoppas jag) för att se det orimliga i att terrorister skulle fångas in genom ett massivt avlyssnande av svenska folket. Det är inte på något sätt troligt att terrorister kommunicerar på ett sådant sätt att det fastnar i FRA:s nät. Ta bara tekniken att dölja krypterad information i en bild på en webbsida - steganografi - till exempel. Hur ska FRA detektera det? I bilden kan vilken som helst information finnas. Alla argument om att terrorister ska fångas är orimliga, löjeväckande och patetiska.
Det sägs att svenskar - det vill säga inhemsk tele- och datatrafik - inte ska avlyssnas. Det finns inga möjligheter att undvika detta. Trafik som till synes går mellan två punkter i Sverige går mycket ofta via utlandet. Som när jag nu sitter här och bloggar. En analys ger vid handen att min trafik först går via Telia till Finland för att sedan gå vidare till Blogger-servern som inte ligger i Sverige. Att leda trafik olika vägar görs därför att operatörerna behöver lastbalansera sina nät. När trycket är för högt på någon trafikrutt väljer man att komplettera eller tillfälligt ersätta rutten med en annan.
Internet har inga gränser. Det är ett centraliserat nätverk som finns överallt. Alltid. FRA har, vilket som sagt lätt inses, ingen som helst möjlighet att låta bli att avlyssna "inhemsk" trafik.
Vad för människa är Tolgfors och varför har han tillsatts? Jag håller för troligt att han inte tillsats av skäl som baseras på hans kompetens - för den är tydligt och uppenbart "begränsad" - utan mer sannolikt därför att han är ett offerlamm. På regeringens dolda agenda står att han kommer att få foten när tiden är inne. Antagligen vet Tolgfors om att hans uppdrag är att vara papegoja. Syftet med att dumpa honom senare blir givetvis att visa "regeringens kraftfulla åtgärder" när det gäller att "styra upp" FRA-debatten.
Detta ska vi inte låta oss luras av. Kampen för frihet måste gå vidare. En frihet som inskränks mer och mer för varje dag. Sverige, föregångslandet, håller på att totalhaverera och raseras på grund av politikernas totala verklighetsfrånvaro och rena illvilja. Tiden är snart inne att börja tala i termer av onska.
Det heter att FRA tar uppdrag av olika uppdragsgivare. Hur vet vi att man inte kommer att sälja sina tjänster kommersiellt? Till förtryckarregimer? Till olika partiledningar? Till krafter vars intressen ligger i att nullifiera svensk demokrati? Kan jag köpa tjänster av FRA? Om så skulle jag begära en komplett kartläggning av Sveriges samtliga politiker. Alltid kommer det fram en större mängd smutsig byk som bör exponeras i rampljuset.
Glöm inte att ta tillfället i akt att tjatta med FRA-chefen Ingvar Åkesson på DN:s webbsajt. Det är kanske inte så troligt att DN väljer att kanalisera de mest aggresiva frågeställningarna, men å andra sidan kanske det blir så om tillräckligt många ställer samma fråga.
När nu Tolgfors - jag har mycket svårt att låta bli att skriva "Torrboll" och "Tomhylsa" men ska försöka bärga mig - tillbakavisar kritiken från de 14 kommunalpolitikerna slår han inte bara svenska folket i ansiktet ännu en gång utan även sina egna. Han inser inte att fundamentet till hans ämbete ligger i att ha förtroende hos sina egna.
Tolgfors fortsätter att som en irrande höna yra om att terrorister ska fångas med hjälp av FRA-lagen. Som jag sagt tidigare krävs det ett mycket begränsat intellekt (hoppas jag) för att se det orimliga i att terrorister skulle fångas in genom ett massivt avlyssnande av svenska folket. Det är inte på något sätt troligt att terrorister kommunicerar på ett sådant sätt att det fastnar i FRA:s nät. Ta bara tekniken att dölja krypterad information i en bild på en webbsida - steganografi - till exempel. Hur ska FRA detektera det? I bilden kan vilken som helst information finnas. Alla argument om att terrorister ska fångas är orimliga, löjeväckande och patetiska.
Det sägs att svenskar - det vill säga inhemsk tele- och datatrafik - inte ska avlyssnas. Det finns inga möjligheter att undvika detta. Trafik som till synes går mellan två punkter i Sverige går mycket ofta via utlandet. Som när jag nu sitter här och bloggar. En analys ger vid handen att min trafik först går via Telia till Finland för att sedan gå vidare till Blogger-servern som inte ligger i Sverige. Att leda trafik olika vägar görs därför att operatörerna behöver lastbalansera sina nät. När trycket är för högt på någon trafikrutt väljer man att komplettera eller tillfälligt ersätta rutten med en annan.
Internet har inga gränser. Det är ett centraliserat nätverk som finns överallt. Alltid. FRA har, vilket som sagt lätt inses, ingen som helst möjlighet att låta bli att avlyssna "inhemsk" trafik.
Vad för människa är Tolgfors och varför har han tillsatts? Jag håller för troligt att han inte tillsats av skäl som baseras på hans kompetens - för den är tydligt och uppenbart "begränsad" - utan mer sannolikt därför att han är ett offerlamm. På regeringens dolda agenda står att han kommer att få foten när tiden är inne. Antagligen vet Tolgfors om att hans uppdrag är att vara papegoja. Syftet med att dumpa honom senare blir givetvis att visa "regeringens kraftfulla åtgärder" när det gäller att "styra upp" FRA-debatten.
Detta ska vi inte låta oss luras av. Kampen för frihet måste gå vidare. En frihet som inskränks mer och mer för varje dag. Sverige, föregångslandet, håller på att totalhaverera och raseras på grund av politikernas totala verklighetsfrånvaro och rena illvilja. Tiden är snart inne att börja tala i termer av onska.
Det heter att FRA tar uppdrag av olika uppdragsgivare. Hur vet vi att man inte kommer att sälja sina tjänster kommersiellt? Till förtryckarregimer? Till olika partiledningar? Till krafter vars intressen ligger i att nullifiera svensk demokrati? Kan jag köpa tjänster av FRA? Om så skulle jag begära en komplett kartläggning av Sveriges samtliga politiker. Alltid kommer det fram en större mängd smutsig byk som bör exponeras i rampljuset.
Glöm inte att ta tillfället i akt att tjatta med FRA-chefen Ingvar Åkesson på DN:s webbsajt. Det är kanske inte så troligt att DN väljer att kanalisera de mest aggresiva frågeställningarna, men å andra sidan kanske det blir så om tillräckligt många ställer samma fråga.
SMHI och övertron på superdatorer
Idag utlovar SMHI något som i pressen utmålas som monsunregn. Faktum är att jag sätter mycket liten tillit till detta. Igår skulle det ösregna i mina hemtrakter, men det kom blott några droppar i ett stilla duggregn.
När jag var liten hade SMHI inga superdatorer att göra sina diagnoser med. Man hade istället mycket kunniga meteorologer som utifrån erfarenhet gjorde sina prognoser. Jag vill dra mig tillminnes att dessa prognoser ofta var helt korrekta.
Nu vill jag inte odugligförklara SMHI och dess meteorologer, men med tanke på den marginella träffsäkerhet man idag har i sina prognoser har något gått snett. Antingen förlitar man sig för mycket på sina superdatorersom kanske är programmerade med bristfälliga analysalgoritmer. Men något har gått snett till det sämre.
Väder är vad jag förstår stokastiskt. Det borde i princip betyda att man med matematiska modeller försöker förutsäga slumpen. Som att försöka förutspå nästa veckas Lotto-rad.
Kanske har SMHI för låg datorkapacitet. Om så borde man kunna ta hjälp av FRA som ju har världens 11:e snabbaste superdatorkluster (vilket är hårresande) som förhoppningsvis inte kommer till samma användning som tänkt när FRA-lagen skrotas. För denna lag måste skrotas.
När jag var liten hade SMHI inga superdatorer att göra sina diagnoser med. Man hade istället mycket kunniga meteorologer som utifrån erfarenhet gjorde sina prognoser. Jag vill dra mig tillminnes att dessa prognoser ofta var helt korrekta.
Nu vill jag inte odugligförklara SMHI och dess meteorologer, men med tanke på den marginella träffsäkerhet man idag har i sina prognoser har något gått snett. Antingen förlitar man sig för mycket på sina superdatorersom kanske är programmerade med bristfälliga analysalgoritmer. Men något har gått snett till det sämre.
Väder är vad jag förstår stokastiskt. Det borde i princip betyda att man med matematiska modeller försöker förutsäga slumpen. Som att försöka förutspå nästa veckas Lotto-rad.
Kanske har SMHI för låg datorkapacitet. Om så borde man kunna ta hjälp av FRA som ju har världens 11:e snabbaste superdatorkluster (vilket är hårresande) som förhoppningsvis inte kommer till samma användning som tänkt när FRA-lagen skrotas. För denna lag måste skrotas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)