DN rapporterar att det enligt en vetenskaplig studie nu är klarlagt varför stora musikartister oftast är kortlivade (dör unga). Man menar att det beror på droger och ett utsvävande liv. Tillåt mig vara oerhört skeptisk till denna vetenskapliga undersökning - utan att ha läst den.
Om vi tittar på de stjärnor som avlidigt i överdoser ses ett mönster av vad det kan vara för personlighetstyper och vad det finns för bakomliggande problematik. I fallet Joplin till exempel handlade det om en i grunden hunsad och utsatt kvinna som sökte självbekräftelse. Hon levde för scenen. Kurt Cobain tog sitt liv och det måste givetvis haft sina bakomliggande orsaker. I andra fall kan det handla om socialt arv som alkoholism i släkten eller motsvarande.
Min teori är att inte så få artister lider av bipolärt syndrom. Det skulle förklara de enorma känslosvängningarna, från utåtriktad energi och scensäkerhet under konserter, till nedstämdhet när strålkastarna slocknat.
Egentligen är ovanstående teori inte min, men jag tycker den verkar sannolik. Cobain lär vid något tillfälle ha bekräftat att han hade blivit diagnostiserad som bipolär och var satt på medicin.
Hur som helst verkar den vetenskapliga rapporten - som jag som sagt inte ens läst - vara av pseudonatur. Vad i det vetenskapliga värdet består kan spekuleras om, men handlar det om någon sorts statistikanalys kan det inte rimligen dras några slutsatser. Det måste ha gjorts en studie av vilka personlighetstyper de avlidna stjärnorna var av. Om det skulle ha med rockstjärnelivet som sådant att göra hade Kiss, Rollings stones, Bruce Springsteen och många sentida superstjärnor varit döda redan. Rent statistiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
eeh...hur då bipolär? Menar du att man skulle vara uppåt just under scenframträdandet och sedan...depp stunden efter, när framträdandet är slut? Eller ha en manisk/hypoman/uppåt period under turné och sedan när livet återgår till det normala, vara deprimerad? I så fall har man väldigt bra tajming Låter inte som det skulle uppfylla kriterierna för bipolaritet i psykiatrisk mening. En del artister sägs vara väldigt kreativa och övertygade om sitt genius under vissa perioder av sitt liv och under andra går de ned sig och tvivlar på sig själva. Där kan man kanske snacka bipolaritet. Däremot är det säkert en viss typ av personligheter som lockas av den bekräftelse som artisteriet innebär, sannolikt har de också en benägenhet att söka andra sorters "kickar". Det stämmer säkert i fallet Janis.
Skicka en kommentar