Madeleinesk självrannsakan

Som jag talat om tidigare, i inlägget Twin Peaks: Madeleine 3år, förstår jag fortfarande inte varför fallet Madeleine är intressant över huvud taget. Det hade räckt med en notis, men detta har utvecklat sig till en thrillersåpa som till synes inte har något slut. När det väl kommer att ta slut så sker det genom att allt bleknar bort i dimmor. Utan lösningar eller konklusioner.

Nu verkar det som att Svenskan ägnar sig åt lite självrannsakan. Man ifrågasätter vad som är speciellt med fallet, men fortsätter sedan motsägelsefullt historieberättandet i oförminskad skala, precis som det hade varit en TV-serie som till exempel sextiotalets The fugitive.

Det bara måste finnas andra spännande fall att skriva om. Kanske om någon galen man som murar in barn i sin källare, eller om någon (återigen galen) man som kidnappar, mördar, steker och äter barn.

Oavsett vad det handlar om så är det inget annat än att exploatera andras olycka. Men, det är ju det tidningssäljande går ut på. Det är alldeles för lite glada och lyckliga nyheter. Jovisst de förekommer, men de säljer inte. I och med det är det faktiskt vi läsare som bär hela skulden.