Det må så vara att polisens uniform är bekväm och funktionell, men som den ser ut är det problematiskt för poliser att skapa komfort i relationen till civila. Ingen vill bli dompterad av en paramilitär tjänsteman.
Kläder kan vara funktionella men ändå inte föra associationerna till militära kommandostyrkor. Detta verkar vara något som inte accepteras i poliskretsar i perspektiv av det nya förslaget på polisuniform.
Kanske kan uniformen motverka viss rädsla hos poliser. Den skapar någon form av trygghetskänsla. Det är lättare att agera bestämt om man är iförd brutal uniform, men polisskapet är en balansgång mellan att socialisera med befolkningen och att genomföra dramatiska räder. En grundsten i respekten för lag och ordning är att poliser rör sig bland medborgarna och att polisen får deras förtroende. Så är det inte nu. Vem som helst kan bli irriterad på en polis iförd svart militäruniform. Den för bara tankarna till poliskommandon i diktaturer.
Polisen har genom åren haft en rad olika uniformer. Den ena mer löjeväckande än den andra. På sextiotalet och ända in på åttiotalet var det svårt att skilja en polis från en stins. Idag hade det gått bättre eftersom det inte finns några stinsar längre. I sken av det är väl militäruniformen att föredra. För polisen själv.
Så, har polisen bemödat sig med att fråga civilbefolkningen om vilken typ av uniform och färgsättning man helst skulle föredra i mötet med en polis? Nej, så icke. Poliserna lever i sin egen lilla hermetiskt tillslutna bubbla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Helt rätt!
Att polisen av idag närmst ser ut som SA-trupper ÄR ett stort problem som bland annat tas upp i Mikael Lindhs utomordentliga bok "Sveriges Likas Lag". Lindh, själv före detta piketpolis och sedermera pionjär inom Stockholmspolisens ungdomrotel skriver att ungdomar, speciellt de utsatta ungdomarna som oftast är på väg in i grövre brottslighet, har svårt att närma sig polisen om det så är för att bara prata eller möjligtvis till och med hjälpa polisens efterforskningar i brott.
Själv tycker jag det mest är sorgligt att polisen tycker sig behöva militäriska attribut över huvud taget. För närvarande läser jag i Skottland där polisen bär kostymbyxor, ej bär skjutvapen och alltid har ett trevigt bemötande. Mycket enklare att prata med dessa "bobbies" än Svea Rikes Einsatzkommando-polizei. Dessutom har jag faktiskt sett skotska poliser patrullera till fots och morsa på folk, hemma i Stockholm har jag nog aldrig sett polisen utanför sina Volvo-bilar (gärna körandes på cykelbanorna i tantolunden).
Att hundförare hos polisen får ha stickad toppluva tar ju den här märkliga debatten om debatten om polisens yrkeskläders "viktiga" samhällsfunktion till en helt ny nivå..
Varför?
Poliskåren är lika traditionell som försvarsmakten när det kommer till uniformsdetaljer, för det är bara detaljer det handlar om. Polismän i yttre tjänst ska självklart har bra utrustning och det ska synas att man är polis men uniformer som polisen verkar vilja behålla för att se respektingivande ut är ingen betjänt av.
Man ska ha respekt för poliser och det jobb dom utför men inte behöva bli illa till mods av svarta läderjackor och gradbeteckningar som för tankarna till paramilitära styrkor.
Allvarligt talat, SA-trupper mm, blir ni verkligen provocerade eller rädda när ni ser poliser? Om jag går på stan sent på kvällen och ser en grupp poliser känner jag mig mer trygg än provocerad. Skulle alldrig tveka en sekund om att fråga en polis om ngt.
Paramilitära kommandon?! SA-trupper?! Vilket jäkla fjantiga påståenden!
Ni har ju inte ens koll på vad tusan ni jämför med!
En svensk polis måste ju klä sig så att han eller hon klarar ALLA de uppgifter en normal arbetsdag kan inenhålla.
Vi har inga specialpoliser som enbart går omkring på stan och hjälper turister (Som i England med deras "Bobbys"). Eller ska polisen avsätta tid för att åka tillbaka till stationen och byta kläder mellan uppdragen?! Om det är för få polisen ute på gatorna idag, hur tror ni det kommer se ut då?
Ska vi dra paraleller till utlandet så ska vi komma ihåg att polisutbildningen världen runt oftast är _mycket_ kortare än i Sverige. Det finns en undersökning från USA som klart visar att längden och kvaliteten på utbildningen är det som i första hand avgör hur polisen bemöter och blir bemött av allmänheten. INTE uniform, etnicitet eller något annat "på ytan".
Skicka en kommentar