Ok, här har vi en kille, Kalle Dejemyr, med en mycket ovanlig sjukdom. Han deltar i en medicinsk studie där ett nytt preparat testas. Man konstaterar att han blir avsevärt bättre av medicinen.
Sedan blir preparatet EU-godkänt och behandlingen avbryts när studien är slut. Som kommersiell produkt anses preparatet för dyrt. Läkemedelsproducenten vill ha tillbaka sina investeringar, men någon tanke på Kalle som var en del i utvecklingsprocessen struntar man fullständigt i. Utan honom hade kanske den kliniska studien och evidensfaktorerna inte varit tillräckliga. Men inte en tanke.
Eftersom antalet personer med sjukdomen är mycket lågt känns det för mig helt absurt att man ska avbyta behandlingen. En dom där adekvat vård undanhålls.
Med sin medicin har Kalle ett drägligt liv. Han jobbar som snickare fyra dagar i veckan. På sin inkomst betalar han skatt. Han producerar. Det rimliga är att han - precis som andra svårt sjuka - får något tillbaka, även om staten i slutändan går back.
Ska vi hårddra det här är cancerbehandling för dyrt. Nuklearmedicin, PET-scan och strålkanoner kostar. Lika bra att spara in på det. Det är ju bara några få individer i jämförelse med den totala populationen.
Vi avbryter all äldrevård. De ska ju ändå dö snart. Sedan slutar vi förskriva psykofarmaka. Det är oerhört kostsam medicin, speciellt när det inte finns generika. Prematura barn är oerhört kostsamma att rädda livet på. Vi skippar det.
...och så kan man hålla på.
Var går gränsen? Hur kan räddandet av ett människoliv bli för dyrt, speciellt i perspektiv av att det finns en fungerande behandling? Vem kan ta på sitt samvete att fatta beslutet? varför skulle någon över huvud taget tillåtas fatta ett sådant beslut?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Innan du uttalar dig kanske du bör ha lite mer kött på benen angående denna sjukdom och behandling. Förslag ta kontakt med MPS föreningen, men du kanske är för lat...
"På frågan om hur mycket ett människoliv är värt från sjukhuset sida ställer Stefan Engqvist en motfråga:
– Hur mycket landstingsskatt vill vi betala? Hur mycket sjukvården får kosta är en fråga för hela samhället. Men vi har inte råd med den här behandlingen i nuläget."
Undrar om någon i det här landet INTE kan tänka sig att betala mer i skatt för att alla svenskar ska få rätt till livsviktig medicin ...
Det finns patienter som får sin behandling betald i länder där välfärden inte är på samma nivå som i Sverige, men i Stockholm har man inte råd.
Behandlingen kostar 10mkr per år och är dessutom bara symptomlindrande - den botar inte sjukdomen.
Jag tillhör dom som inte tycker att ett 100%-igt skatteuttag är motiverat även om det innebar att ingen någonsin behövde dö i någon sjukdom.
fredrik, om det hade kostat 100mkr per år? 1000mkr? Nånstans har du säkert också en gräns.
Jag känner mig hemsk som säger det här ... men det känns mer motiverat att anställa 10 extra läkare för de miljonerna det handlar om.
Skicka en kommentar