Regeringen ger inte upp. Man vidmakthåller sin inställning till FRA-lagen och tror sig vara helt imuna mot kritik. Vad jag kan komma ihåg har vi inte sett en regering tidigare som så totalt har låst sig. Nu handlar det antingen om prestigeskäl eller för att behålla den dolda agendan. För det måste finnas en sådan agenda. Argumentet att kritiker "har missförstått" eller "inte förstår" FRA-lagen är beklämmande för att använda ett understatement.
När nu Tolgfors - jag har mycket svårt att låta bli att skriva "Torrboll" och "Tomhylsa" men ska försöka bärga mig - tillbakavisar kritiken från de 14 kommunalpolitikerna slår han inte bara svenska folket i ansiktet ännu en gång utan även sina egna. Han inser inte att fundamentet till hans ämbete ligger i att ha förtroende hos sina egna.
Tolgfors fortsätter att som en irrande höna yra om att terrorister ska fångas med hjälp av FRA-lagen. Som jag sagt tidigare krävs det ett mycket begränsat intellekt (hoppas jag) för att se det orimliga i att terrorister skulle fångas in genom ett massivt avlyssnande av svenska folket. Det är inte på något sätt troligt att terrorister kommunicerar på ett sådant sätt att det fastnar i FRA:s nät. Ta bara tekniken att dölja krypterad information i en bild på en webbsida - steganografi - till exempel. Hur ska FRA detektera det? I bilden kan vilken som helst information finnas. Alla argument om att terrorister ska fångas är orimliga, löjeväckande och patetiska.
Det sägs att svenskar - det vill säga inhemsk tele- och datatrafik - inte ska avlyssnas. Det finns inga möjligheter att undvika detta. Trafik som till synes går mellan två punkter i Sverige går mycket ofta via utlandet. Som när jag nu sitter här och bloggar. En analys ger vid handen att min trafik först går via Telia till Finland för att sedan gå vidare till Blogger-servern som inte ligger i Sverige. Att leda trafik olika vägar görs därför att operatörerna behöver lastbalansera sina nät. När trycket är för högt på någon trafikrutt väljer man att komplettera eller tillfälligt ersätta rutten med en annan.
Internet har inga gränser. Det är ett centraliserat nätverk som finns överallt. Alltid. FRA har, vilket som sagt lätt inses, ingen som helst möjlighet att låta bli att avlyssna "inhemsk" trafik.
Vad för människa är Tolgfors och varför har han tillsatts? Jag håller för troligt att han inte tillsats av skäl som baseras på hans kompetens - för den är tydligt och uppenbart "begränsad" - utan mer sannolikt därför att han är ett offerlamm. På regeringens dolda agenda står att han kommer att få foten när tiden är inne. Antagligen vet Tolgfors om att hans uppdrag är att vara papegoja. Syftet med att dumpa honom senare blir givetvis att visa "regeringens kraftfulla åtgärder" när det gäller att "styra upp" FRA-debatten.
Detta ska vi inte låta oss luras av. Kampen för frihet måste gå vidare. En frihet som inskränks mer och mer för varje dag. Sverige, föregångslandet, håller på att totalhaverera och raseras på grund av politikernas totala verklighetsfrånvaro och rena illvilja. Tiden är snart inne att börja tala i termer av onska.
Det heter att FRA tar uppdrag av olika uppdragsgivare. Hur vet vi att man inte kommer att sälja sina tjänster kommersiellt? Till förtryckarregimer? Till olika partiledningar? Till krafter vars intressen ligger i att nullifiera svensk demokrati? Kan jag köpa tjänster av FRA? Om så skulle jag begära en komplett kartläggning av Sveriges samtliga politiker. Alltid kommer det fram en större mängd smutsig byk som bör exponeras i rampljuset.
Glöm inte att ta tillfället i akt att tjatta med FRA-chefen Ingvar Åkesson på DN:s webbsajt. Det är kanske inte så troligt att DN väljer att kanalisera de mest aggresiva frågeställningarna, men å andra sidan kanske det blir så om tillräckligt många ställer samma fråga.
2008-08-04
SMHI och övertron på superdatorer
Idag utlovar SMHI något som i pressen utmålas som monsunregn. Faktum är att jag sätter mycket liten tillit till detta. Igår skulle det ösregna i mina hemtrakter, men det kom blott några droppar i ett stilla duggregn.
När jag var liten hade SMHI inga superdatorer att göra sina diagnoser med. Man hade istället mycket kunniga meteorologer som utifrån erfarenhet gjorde sina prognoser. Jag vill dra mig tillminnes att dessa prognoser ofta var helt korrekta.
Nu vill jag inte odugligförklara SMHI och dess meteorologer, men med tanke på den marginella träffsäkerhet man idag har i sina prognoser har något gått snett. Antingen förlitar man sig för mycket på sina superdatorersom kanske är programmerade med bristfälliga analysalgoritmer. Men något har gått snett till det sämre.
Väder är vad jag förstår stokastiskt. Det borde i princip betyda att man med matematiska modeller försöker förutsäga slumpen. Som att försöka förutspå nästa veckas Lotto-rad.
Kanske har SMHI för låg datorkapacitet. Om så borde man kunna ta hjälp av FRA som ju har världens 11:e snabbaste superdatorkluster (vilket är hårresande) som förhoppningsvis inte kommer till samma användning som tänkt när FRA-lagen skrotas. För denna lag måste skrotas.
När jag var liten hade SMHI inga superdatorer att göra sina diagnoser med. Man hade istället mycket kunniga meteorologer som utifrån erfarenhet gjorde sina prognoser. Jag vill dra mig tillminnes att dessa prognoser ofta var helt korrekta.
Nu vill jag inte odugligförklara SMHI och dess meteorologer, men med tanke på den marginella träffsäkerhet man idag har i sina prognoser har något gått snett. Antingen förlitar man sig för mycket på sina superdatorersom kanske är programmerade med bristfälliga analysalgoritmer. Men något har gått snett till det sämre.
Väder är vad jag förstår stokastiskt. Det borde i princip betyda att man med matematiska modeller försöker förutsäga slumpen. Som att försöka förutspå nästa veckas Lotto-rad.
Kanske har SMHI för låg datorkapacitet. Om så borde man kunna ta hjälp av FRA som ju har världens 11:e snabbaste superdatorkluster (vilket är hårresande) som förhoppningsvis inte kommer till samma användning som tänkt när FRA-lagen skrotas. För denna lag måste skrotas.
Sent skola syndarna vakna
I fyra av Sveriges största tidningar - DN, SvD, Expressen och Aftonbladet - kan vi idag läsa att 14 tunga moderater kräver att FRA-lagen ska rivas upp.
Det är på tiden.
För inte många år sedan var Moderaterna ("de gamla") ett parti som värnade om individens frihet, integritet och att staten skulle utöva så lite makt mot medborgarna som möjligt. Individer skulle få ta eget ansvar inom ramen för de ramverk som utgör samhället.
Varför hela partiets fundament raserades i samband med att partiet blev "nytt" är mycket oklart. Det kan inte handla om annat än att man i den inre kretsen av partiet satte sig ner och författade en dold agenda. En del av agendan är med största sannolikhet att med hjälp av falskt publikfrieri tona ner partiets forna inriktning. Av detta har det blivit ett komplett och fullständigt moras.
Det är lätt att med nostalgi se tillbaka på det gamla. Det fanns en tid då ståndpunkterna i partipolitiken var glasklara. Vi hade en tydlig skiljelinje mellan socialdemokrater och moderater. När Palme och Bohman drabbade samman i verbala anfallskrig sågs meningsmotsättningar i positiv bemärkelse. Det gick att förstå vilket parti som stod för vad.
De nya moderaterna har mycket gemensamt med socialdemokratin. Ett av syftena med omformeringen av moderaterna måste enbart ha syftat till att locka över socialdemokratiska väljare som tröttnat på betongsocialdemokratin. Resultatet av detta ser vi idag. Moderaterna är ett parti som gjort ALLA besvikna. Moderater är förtvivlade för att de har blivit bedragna på sin egen politik och socialdemokrater är förtvivlade över att de blivit bedragna med den politik de trodde sig rösta på.
Vem tycker om de nya moderaterna? Antagligen väldigt få. Moderaterna är idag ett av de absolut tystaste partierna. Fredrik Reinfeldt - i en rad diskussionsforum på nätet betitlad omväxlande "den onde" och "baby face" - sticker huvudet i sanden. Under FRA-omröstningen var han inte ens närvarande utan visade sig i pressen iförd pajasmundering i samband med fotbolls-VM. Beatrice Ask, den så kallade justitieministern utan uns av formell högre utbildning, syns inte till. Borg är tyst, Bildt tiger som muren och övriga toppmoderater syns inte heller till. De har medvetet rört sig in i dimmaorna i tron att missnöjesstormarna ska lägga sig.
Stormarna kommer inte att lägga sig av skäl enligt ovan. Moderaterna har diskvalificerat sig i politiken för lång tid framöver. Reformen till "De nya Moderaterna" var ett gigantiskt och irreparabelt felsteg. Moderaterna saknar all chans att få väljarstöd att tala om i nästa val. Jag känner många moderater som skäms in i märgen över sitt parti. De säger att de inte känner igen sig och att de inte vill eller kan motivera partiets politik. För ett parti, vilket som helst, är sådana yttringar alarmerande. Tydligen har moderatledningen valt att ignorera detta.
Det som gäller för moderaterna gäller också för Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna. Man har svikit alla sina ideal och därmed väljarna och man tiger liksom moderaterna som muren. Detta kommer att med kraft straffa sig i nästa val.
Det framstår som fullkomligt obegripligt att politikerna inte bemöter folkets vrede med saklig argumentation och debatt. Sannolikt saknar man rimliga argument och klamrar sig istället fast vid FRA-beslutet i en slags förhoppning att de tre partierna tillsammans ska uppvisa sammanhållning och regeringsduglighet.
Regeringen har med sitt agerande i FRA-frågan lyckats med konstycket att visa sig totalt odugliga, både vad gäller att styra landet men framför allt att möta väljarna i en tvåvägsdebatt.
Egentligen borde vi som medborgare kräva omval. Ett så omfattande politiskt bedrägeri måste straffa sig. Omedelbart.
Det är på tiden.
För inte många år sedan var Moderaterna ("de gamla") ett parti som värnade om individens frihet, integritet och att staten skulle utöva så lite makt mot medborgarna som möjligt. Individer skulle få ta eget ansvar inom ramen för de ramverk som utgör samhället.
Varför hela partiets fundament raserades i samband med att partiet blev "nytt" är mycket oklart. Det kan inte handla om annat än att man i den inre kretsen av partiet satte sig ner och författade en dold agenda. En del av agendan är med största sannolikhet att med hjälp av falskt publikfrieri tona ner partiets forna inriktning. Av detta har det blivit ett komplett och fullständigt moras.
Det är lätt att med nostalgi se tillbaka på det gamla. Det fanns en tid då ståndpunkterna i partipolitiken var glasklara. Vi hade en tydlig skiljelinje mellan socialdemokrater och moderater. När Palme och Bohman drabbade samman i verbala anfallskrig sågs meningsmotsättningar i positiv bemärkelse. Det gick att förstå vilket parti som stod för vad.
De nya moderaterna har mycket gemensamt med socialdemokratin. Ett av syftena med omformeringen av moderaterna måste enbart ha syftat till att locka över socialdemokratiska väljare som tröttnat på betongsocialdemokratin. Resultatet av detta ser vi idag. Moderaterna är ett parti som gjort ALLA besvikna. Moderater är förtvivlade för att de har blivit bedragna på sin egen politik och socialdemokrater är förtvivlade över att de blivit bedragna med den politik de trodde sig rösta på.
Vem tycker om de nya moderaterna? Antagligen väldigt få. Moderaterna är idag ett av de absolut tystaste partierna. Fredrik Reinfeldt - i en rad diskussionsforum på nätet betitlad omväxlande "den onde" och "baby face" - sticker huvudet i sanden. Under FRA-omröstningen var han inte ens närvarande utan visade sig i pressen iförd pajasmundering i samband med fotbolls-VM. Beatrice Ask, den så kallade justitieministern utan uns av formell högre utbildning, syns inte till. Borg är tyst, Bildt tiger som muren och övriga toppmoderater syns inte heller till. De har medvetet rört sig in i dimmaorna i tron att missnöjesstormarna ska lägga sig.
Stormarna kommer inte att lägga sig av skäl enligt ovan. Moderaterna har diskvalificerat sig i politiken för lång tid framöver. Reformen till "De nya Moderaterna" var ett gigantiskt och irreparabelt felsteg. Moderaterna saknar all chans att få väljarstöd att tala om i nästa val. Jag känner många moderater som skäms in i märgen över sitt parti. De säger att de inte känner igen sig och att de inte vill eller kan motivera partiets politik. För ett parti, vilket som helst, är sådana yttringar alarmerande. Tydligen har moderatledningen valt att ignorera detta.
Det som gäller för moderaterna gäller också för Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna. Man har svikit alla sina ideal och därmed väljarna och man tiger liksom moderaterna som muren. Detta kommer att med kraft straffa sig i nästa val.
Det framstår som fullkomligt obegripligt att politikerna inte bemöter folkets vrede med saklig argumentation och debatt. Sannolikt saknar man rimliga argument och klamrar sig istället fast vid FRA-beslutet i en slags förhoppning att de tre partierna tillsammans ska uppvisa sammanhållning och regeringsduglighet.
Regeringen har med sitt agerande i FRA-frågan lyckats med konstycket att visa sig totalt odugliga, både vad gäller att styra landet men framför allt att möta väljarna i en tvåvägsdebatt.
Egentligen borde vi som medborgare kräva omval. Ett så omfattande politiskt bedrägeri måste straffa sig. Omedelbart.
2008-08-03
Regeringen och myndigheternas förlorade förtroende
Vi kan i dagens SvD under Brännpunkt läsa mycket uppfriskande och insiktsfulla ord av den numera pensionerade översten Bo Pellnäs och Bo Ekman, grundare och ordförande i Tällberg Foundation. Rubriken på artikeln är Folket litar inte på Myndigheterna.
Detta är alldeles korrekt. Min uppfattning är att förtroendet just är på nollnivå. Tyvärr gäller inte detta hos de många blåögda och illa pålästa svenskar som oavsett ökande integritetsinskränkningar postulerar att Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta. Jag mår illa när jag hör det. Ett konkret exempel där svensken inte bryr sig är att det är mycket oroväckande lätt för alla och envar att kartlägga en annan person med hjälp av ett personnummer.
Precis som implicit konstateras i artikeln finns det ingen säkerhet att till exempel FRA är fritt från inre eller ytte korruption.
Det finns alltid en uppenbar risk att information kommer i orätta händer, det vill säga till en part som inte är den omedelbara uppdragsgivaren. För att resonera kring FRA så har man förvisso rigorös kontroll av personer som man avser anställa, man har uppföljningskontroller och har också sektionerat verksamheten för att minimera internt informationsläckage. Det räcker inte. Huvudproblemet är främst att FRA är en civil myndighet med oklara uppdragsgivare. Detta innebär per definition att de inte är att lita på.
MUST å andra sidan har ett väl definierat uppdrag. Man inhämtar information av militärt intresse. Det är lätt att inse att en sådan verksamhet är mycket viktig. Hos MUST är risken för informationsläckage mindre. Det beror på att verksamheten som sådan är personellt begränsad i omfattning och att man är ännu hårdare sektionerade än FRA. MUST:s uppdragsgivare är också känd och har - vad jag vågar påstå - trots sin strängt från medborgarna kända verksamhet ett större förtroende hos medborgarna. De vill säga de som känner till att vi har en militär organisation som går under benämningen MUST.
Regeringens motiv med FRA-lagen är mycket dunkla. Antingen finns det en dold agenda eller också är man - vilket också dessvärre kan förutsättas - fullkomligt inkompetenta att inse vidden av FRA-lagen. Att säga att man avser att stoppa terrorism är beklämmande och inte på något sätt trovärdigt. Det finns ingen som helst chans att fånga terrorister genom att signalspana i kablar och därmed utsätta hela befolkningen för en total avlyssning och ett monumentalt integritetsövergrepp. Trots det uppenbara i orimligheten framhärdar Jan Björklund att FRA-lagen kommer att skydda oss från Al-Qaida. Patetiskt.
Precis som Ekman och Pellnäs skriver har antalet döda i terroristdåd varit helt försumbara i relation till antalet avlidna i mord och olyckor. Det om något borde få även den mest naive svensken att förstå. Om inte är det mycket illa beställt med det svenska intellektuella kapitalet. det är kanske därför regeringen nu vill satsa resurser på utbildning och forskning. Å andra sidan är detta motsägelsefullt med tanke på att regeringen, precis som andra förtryckarregimer, har allt att vinna på okunniga och obildade medborgare.
Detta är alldeles korrekt. Min uppfattning är att förtroendet just är på nollnivå. Tyvärr gäller inte detta hos de många blåögda och illa pålästa svenskar som oavsett ökande integritetsinskränkningar postulerar att Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta. Jag mår illa när jag hör det. Ett konkret exempel där svensken inte bryr sig är att det är mycket oroväckande lätt för alla och envar att kartlägga en annan person med hjälp av ett personnummer.
Precis som implicit konstateras i artikeln finns det ingen säkerhet att till exempel FRA är fritt från inre eller ytte korruption.
Det finns alltid en uppenbar risk att information kommer i orätta händer, det vill säga till en part som inte är den omedelbara uppdragsgivaren. För att resonera kring FRA så har man förvisso rigorös kontroll av personer som man avser anställa, man har uppföljningskontroller och har också sektionerat verksamheten för att minimera internt informationsläckage. Det räcker inte. Huvudproblemet är främst att FRA är en civil myndighet med oklara uppdragsgivare. Detta innebär per definition att de inte är att lita på.
MUST å andra sidan har ett väl definierat uppdrag. Man inhämtar information av militärt intresse. Det är lätt att inse att en sådan verksamhet är mycket viktig. Hos MUST är risken för informationsläckage mindre. Det beror på att verksamheten som sådan är personellt begränsad i omfattning och att man är ännu hårdare sektionerade än FRA. MUST:s uppdragsgivare är också känd och har - vad jag vågar påstå - trots sin strängt från medborgarna kända verksamhet ett större förtroende hos medborgarna. De vill säga de som känner till att vi har en militär organisation som går under benämningen MUST.
Regeringens motiv med FRA-lagen är mycket dunkla. Antingen finns det en dold agenda eller också är man - vilket också dessvärre kan förutsättas - fullkomligt inkompetenta att inse vidden av FRA-lagen. Att säga att man avser att stoppa terrorism är beklämmande och inte på något sätt trovärdigt. Det finns ingen som helst chans att fånga terrorister genom att signalspana i kablar och därmed utsätta hela befolkningen för en total avlyssning och ett monumentalt integritetsövergrepp. Trots det uppenbara i orimligheten framhärdar Jan Björklund att FRA-lagen kommer att skydda oss från Al-Qaida. Patetiskt.
Precis som Ekman och Pellnäs skriver har antalet döda i terroristdåd varit helt försumbara i relation till antalet avlidna i mord och olyckor. Det om något borde få även den mest naive svensken att förstå. Om inte är det mycket illa beställt med det svenska intellektuella kapitalet. det är kanske därför regeringen nu vill satsa resurser på utbildning och forskning. Å andra sidan är detta motsägelsefullt med tanke på att regeringen, precis som andra förtryckarregimer, har allt att vinna på okunniga och obildade medborgare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)