2008-08-03

Regeringen och myndigheternas förlorade förtroende

Vi kan i dagens SvD under Brännpunkt läsa mycket uppfriskande och insiktsfulla ord av den numera pensionerade översten Bo Pellnäs och Bo Ekman, grundare och ordförande i Tällberg Foundation. Rubriken på artikeln är Folket litar inte på Myndigheterna.

Detta är alldeles korrekt. Min uppfattning är att förtroendet just är på nollnivå. Tyvärr gäller inte detta hos de många blåögda och illa pålästa svenskar som oavsett ökande integritetsinskränkningar postulerar att Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta. Jag mår illa när jag hör det. Ett konkret exempel där svensken inte bryr sig är att det är mycket oroväckande lätt för alla och envar att kartlägga en annan person med hjälp av ett personnummer.

Precis som implicit konstateras i artikeln finns det ingen säkerhet att till exempel FRA är fritt från inre eller ytte korruption.

Det finns alltid en uppenbar risk att information kommer i orätta händer, det vill säga till en part som inte är den omedelbara uppdragsgivaren. För att resonera kring FRA så har man förvisso rigorös kontroll av personer som man avser anställa, man har uppföljningskontroller och har också sektionerat verksamheten för att minimera internt informationsläckage. Det räcker inte. Huvudproblemet är främst att FRA är en civil myndighet med oklara uppdragsgivare. Detta innebär per definition att de inte är att lita på.

MUST å andra sidan har ett väl definierat uppdrag. Man inhämtar information av militärt intresse. Det är lätt att inse att en sådan verksamhet är mycket viktig. Hos MUST är risken för informationsläckage mindre. Det beror på att verksamheten som sådan är personellt begränsad i omfattning och att man är ännu hårdare sektionerade än FRA. MUST:s uppdragsgivare är också känd och har - vad jag vågar påstå - trots sin strängt från medborgarna kända verksamhet ett större förtroende hos medborgarna. De vill säga de som känner till att vi har en militär organisation som går under benämningen MUST.

Regeringens motiv med FRA-lagen är mycket dunkla. Antingen finns det en dold agenda eller också är man - vilket också dessvärre kan förutsättas - fullkomligt inkompetenta att inse vidden av FRA-lagen. Att säga att man avser att stoppa terrorism är beklämmande och inte på något sätt trovärdigt. Det finns ingen som helst chans att fånga terrorister genom att signalspana i kablar och därmed utsätta hela befolkningen för en total avlyssning och ett monumentalt integritetsövergrepp. Trots det uppenbara i orimligheten framhärdar Jan Björklund att FRA-lagen kommer att skydda oss från Al-Qaida. Patetiskt.

Precis som Ekman och Pellnäs skriver har antalet döda i terroristdåd varit helt försumbara i relation till antalet avlidna i mord och olyckor. Det om något borde få även den mest naive svensken att förstå. Om inte är det mycket illa beställt med det svenska intellektuella kapitalet. det är kanske därför regeringen nu vill satsa resurser på utbildning och forskning. Å andra sidan är detta motsägelsefullt med tanke på att regeringen, precis som andra förtryckarregimer, har allt att vinna på okunniga och obildade medborgare.

Inga kommentarer: