Monumenten över socialismens 60-tal

De grå betongsamhällena har spelat ut sin roll. I en tid då urbaniseringen och koncentrationen i och kring städerna ökade och växte byggdes grå höghus, tätt på varandra på billig mark.

I mångt och mycket är dessa bostadsområden Sovjet-inspirerade. De fyllde en gång en reell funktion, men vi har kommit till en tid då de bör sprängas och jämnas med marken. Områdena har helt enkelt blivit otrevliga och fula. All framtidsoptimism har försvunnit från de förorter där framtidstron fanns. Bostadsmiljön är deprimerande.

Ett av de mest intressanta monumenten över 60-talets miljonprogram ligger i Söderfors i norduppland. Där finns ett bostadsområde i Hästhagen där ingen människa har bott sedan tidigt nittiotal. Den kortfattade historien bakom denna märkliga utveckling är att det bostadsbolag som ägde Hästhagen gick i konkurs och i och med det blev husen herrelösa.

Anledningen att det gick utför med bostadsbolaget - och för hela Söderfors för den delen - var att byggden förlorade arbetstillfällen då bruken på orten lades ner. De som hade jobb flyttade till villor och de som blev av med jobben flyttade bort från Söderfors. Fastighetsbolaget drev under ett par år flyktingförläggning i området, men det bar sig inte heller i längden. Konkursen blev ett faktum.

I många år har man dividerat om vem som ska bekosta rivningen. Man har inte kommit någonstans i dessa förhandlingar, och under tiden står Hästhagen och förfaller som ett monument över miljonprogrammet.

Har du vägarna förbi Söderfors måste du ta en avstickare för att besöka Hästhagen. det gäller att vara försiktig dock så att man inte gör sig illa i all bråte som slängts ut från lägenheterna. Det finns också spår i huskropparna efter övningar som nationella insatsstyrkan haft där.

Se bilder från dagens Hästhagen HÄR och HÄR.