Kvasidecentralisering

Debatten om storregioner är ibland ganska underhållande eftersom de argument som förs fram stundtals tycks komma från håll där det vanligtvis resoneras på ett diametralt annorlunda sätt. Underhållningsvärdet består i de motsägelser som presenteras från politikerhåll. Att Maud Olofsson nu talar i termer av, citat, "Att bilda större regioner handlar inte om att centralisera utan attdecentralisera makt från staten till självstyrande regionala organ" är onekligen intressant.

Antaget att vi som idag har kommuner och landsting av varierande storlekar. Om vi sedan amalgamerar några av dessa till en storregion har jag svårt att inse hur det skulle kunna ses som en decentralisering från staten. Det är förvisso sant att regionen inte är staten, men regionen blir defacto en större del av staten än den mindre kommunen eller landstinget. Detta är inte decentralisering.

Naturligtvis har storregioner både för- och nackdelar. En uppenbar fördel är hur ekonomi- och finansieringsfrågor kan hanteras. En region kan på ett bättre sätt fördela de resurser som finns och skapas. Detta i den bemärkelsen att fler beslutsfattare måste enas innan en budgetfördelning kan genomföras. I och med det minskar riskerna för att de ofta pinsamt amatörmässiga och kortsiktiga budgetar som tas fram i mindre kommuner och landsting urholkar kvaliteten på vitala lokala samhällsfunktioner. Sjukvård är en uppenbar sådan samhällsfunktion.

En nackdel när det gäller storregioner är att individens möjligheter att påverka regionsrelaterade beslut minskar. Hur Olofsson kan borsta detta under mattan är obegripligt. Centern har ju alltid förespråkat decentralisering ner på individnära nivå. Som så många andra gånger har nu företrädare för den borgerliga sidan motsagt sig själva och lagt fram förslag och beslut som egentligen hör hemma på andra sidan blockgränsen. Frågan är nu om väljarna känner sig tillfredställda med det och om det är i samklang med tidigare utmålade intentioner

Låt oss nu laborera vidare och slå samman storregioner till mammutregioner. Den slutgiltiga storregionen är staten. Hur rimmar det med ett borgerligt synsätt? För mitt vidkommande känns hela debatten om storregioner som en debatt vars syfte är att förstatliga kommuner och landsting. Att sedan genomföra privatiseringar av valda funktioner inom kommuner och landsting kan förefalla ligga i linje med ett borgerligt synsätt, men är naturligtvis bara skenmanövrar. Att privatisera delar av offentlig verksamhet, för att sedan återköpa dessa tjänster innebär på sikt kostnadsökningar. Kostnadsökningar som naturligtvis drabbar skattebetalarna.

Så, finns någon egentlig samsyn inom det borgerliga blocket i frågor som denna?