Manlig omskärelse

Det är med monumental irritation jag läser Bengt Björksténs inlägg om manlig omskärelse på SvD brännpunkt idag. Björkstén - som excellerar i att rada upp sina titlar, sannolikt i syfte att ge tyngd åt sina motbjudande idéer - menar att omskärelse av unga pojkar har stora fördelar och måste vara en traditionsbunden rätt inom judendomen. Jag värderar inte religionen som sådan men ifrågasätter med vilken rätt vuxna kan välja att stympa omyndiga barn. I Sverige.

Jag ifrågasätter kraftigt att Karolinska institutet, där Björkstén är professor emeritus i pedriatik (!) ställer sig bakom Björksténs inställning. Om så befinner vi oss i en alarmerande situation. Det kan dock inte uteslutas att Björkstén uttalar sig i egna dunkla intressen.

All stympning, framför allt kvinnlig, av barn, som inte givits rätten att motsätta sig denna, kan inte och ska inte accepteras. Könsstympning är ett mycket bizarrt inslag i den moderna och upplysta samhällsbilden. Det måste med kraft bekämpas. Att svenska läkare av egen vilja utför dessa handlingar känns moraliskt kriminellt och att detta sedan inte skulle ifrågasättas av Socialstyrelsen är anmärkningsvärt.

Hur skulle Björkstén ställa sig inför en hypotetiskt tänkt religion som föreskriver avlägsnandet av en del av barns öron? Att amputera örsnibben eller delar av brosket medför inga medicinska risker. Men skulle detta accepteras analogt med judisk könsstympning? Om inte, varför?