MC-döden och NTF:s häxjakt

Inledningsvis ska sägas att jag inte är motorcyklist. Jag tänker inte bli det heller eftersom jag helt enkelt tycker att jag är något för disträ för att vara en god motorcyklist. Att försjunka i egna tankar på två hjul är inte lämpligt. Inte minst för egen skull.

Att jag inte är motorcyklist hindrar dock inte att jag reagerar på den kraftigt vridna debatt som färgas av vad jag tycker ren propaganda. I debatten står å ena sidan SMC (Sveriges MotorCyklister) och å andra sidan NTF (Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande). Debatten går i grova drag ut på att NTF med förödande volym försöker trumma in att motorcyklister är oansvariga, livsfarliga och saknar all form av omdöme. Man visar sedan statistik - utan att relatera den till de faktiska omständigheterna - som entydigt pekar på att MC-döden ökar i antal.

Det må vara sant att det är på det viset, men sägs något om bakgrunden? Så icke. NTF bemödar sig inte att berätta att motorcyklister omkommer i kollisioner med bilister som utan att se sig för svängt vänster ut på en huvudled. Man talar inte om att MC-förare dödas för att bilister ligger för nära, hamnar i fel körfält eller helt enkelt förväxlar en MC med en moped.

I uttrummandet av statistik heter det också att antalet kvinnliga MC-åkare som dödas i trafiken ökar. Man talar inte om huruvida de varit förare eller passagerare. Man talar inte om vilka omsändigheter som ligger bakom respektive olycka.

Nu ska det stå helt klart att det finns allmänfarliga motorcyklister. Dessa återfinns i två distinkta kategorier: Mycket unga manliga förare med alldeles för kraftfulla och tunga motorcyklar, samt äldre förare som utan MC-förarprov fått sitt A-kort tillsammans med sitt B-kort. Det sista är ett bekymmer eftersom dessa äldre, oftast herrar, likväl som de unga motorcyklisterna gravt överskattar sin körförmåga.

Nu åter till den pågående debatten. Det märkliga i sammanhanget är att SMC, som är en medlemsorganisation i NTF, står lama som ankor utan att ta till orda. Detta är för mig fullständigt obegripligt. Ska en organisation bevaka medlemmarnas intressen måste man föra oväsen. Tyst diplomati är helt fel metod om motparten har en mycket högljudd propagandamaskin.

Många motorcyklister är förståndiga och genomgår årligen "avrostningsträning". Detta betyder att man frivilligt genomgår ett kortare eller längre träningsprogram för att fräscha upp sitt förarskap. Utöver det är det många motorcyklister som regelbundet under MC-säsongen deltar i bankörningar under fullt kontrollerade former och med erfarna handledare. NTF menar att bankörning är farligt och att det har hetsande inverkan på motorcyklisterna. Det var länge sedan jag hörde ett något så påtagligt förvanskande av sanningen.

I förföljelsen av MC-förare ingår även kravet på främre nummerplåt. Syftet med främre nummerplåt är att kunna identifiera förare i fartkameror. Detta är som vilken normalbegåvad person som helst inser kvalificerad frökenlogik. Som om det skulle vara möjligt att identifiera en motorcyklist iförd svart skinnställ och svart integralhjälm med kraftigt tonat visir.

Naturligtvis - det kan inte förnekas - kör en del motorcyklister oerhört fort, alldeles för fort, men att sedan konkludera att alla kör för fort är inte rimligt.

Här kommer nu nästa potentiella rättsövergrepp in i bilden. Att utkräva ägaransvar. Ägaransvar innebär att en (ej identifierad) motorcyklist som kör för fort inte fälls personligen oavsett om motorcykeln är egen, lånad eller stulen. Det är ägaren av fordonet som ska fällas. För vad? Fortkörning? Rimlig rättssäkerhet måste vara det samma som att en fysisk person som begår ett brott straffas. Inte den som står som ägare till det ting som använts vid utförande av brottet.

Låt oss måla upp en liknelse: Antag att en jägare förvarar sina vapen hemma, ordentligt inlåsta och med slutstyckena i säkerhetsskåp. Antag vidare att tjuvar bryter sig in i jägarens bostad och tillgriper sig vapen och slutstycken. De senare kanske genom att med skärbrännare forcera säkerhetsskåpet. Antag nu vidare att tjuvarna hamnar i en situation där ett stulet vapen används i ett rån där skottlossning utbryter med följd att någon beskjuts och blir svårt skadad eller dör. Analogt med motorcykelexemplet gällande ägaransvar skulle det i det här fallet betyda att jägaren kan fällas för grovt vållande av kroppskada, försök till, eller fullbordat, mord eller dråp. Är detta rättssäkerhet? Inte på något sätt.

Så, avslutningsvis, vad håller SMC på med? Varför hörs inga högljudda repliker i debatten? Varför står SMC stillatigande när MC-samfälligheten kokar av ilska
medan NTF fortsätter att pumpa ut sin kraftigt sanningsmodifierade propaganda?

Det som sägs tillräckligt många gånger blir om det inte bemöts till slut en sanning. I och med det borde motorcyklister försvara sina intressen. Med ord och handling. Har man inte en intresseorganisation som bevakar medlemmarnas intressen finns det ingen anledning att vara medlem i en sådan organisation. Om MC-förare väljer att lämna SMC i vredesmod är det förståeligt och SMC får i så fall helt och hållet skylla sig själva och stå för konsekvenserna. SMC är till för motorcyklisterna, inte tvärtom.